VILDSVINENS SOCIALA STRUKTUR OCH BETEENDEN
Socialt system
De båda könen lever som vuxna skilda liv. Galtarna är solitära och bidrar som sagt inte till vården av kultingarna. Galtar som just har blivit könsmogna och lämnat matriarkatet kan uppträda tillsammans i mindre grupper. De vuxna galtarna som konkurrerar om parningstillfällen är enstöringar. Vuxna galtar blir ofta bortmotade av en suggrupp, speciellt när kultingarna är små. Generellt sett kan man säga att galtarnas enda uppgift är att betäcka suggor och att de är väl rustade, med sylvassa betar och broskbepansrade bogar, för att slåss om varje reproduktionstillfälle. Suggorna å andra sidan, förekommer oftast i sociala grupper, som bidrar till att maximera kultingarnas överlevnad. Det sker främst genom att suggorna tillsammans bättre klarar att försvara kultingarna mot attacker från rovdjur. De vuxna suggorna är också bra rustade att bryta tjälad mark. Därmed kan de underlätta för sina avkommor att komma åt föda under kalla vintrar. Suggorna i en grupp är i regel besläktade i mor-dotterlinjer där den äldsta suggan är dominant. Samarbetet mellan suggorna ter sig väl utvecklat i ett strikt regelverk. När kultingarna är nyfödda och fortfarande befinner sig i eller i närheten av sina grisningsbon, delar suggorna på bevakningen. I till exempel en suggrupp om tre stannar två kvar för att vakta kultingarna medan den tredje suggan ger sig iväg för att söka föda. När suggan återkommer, ges nästa sugga möjlighet att äta. På samma sätt är det när en suggrupp kommer fram till en utfodringsplats tillsammans med sina kultingar. Man delar på bevakningen under tiden som kultingarna äter. I en suggrupp verkar det inte vara avgörande vilka kultingar som diar vilken sugga. Om en sugga med kultingar i en suggrupp dör förlorar hennes kultingar all status, eftersom den suggan inte längre kan bidra till den sociala gruppen. Hennes kultingar blir utkörda ur gruppen och är de inte tillräckligt stora så kommer att gå en säker död till mötes.
Av rent jaktetiska skäl måste en jägare vara mycket observant så att inte kultingförande suggor fälls. Enligt lag är kultingförande suggor fredade från jakt under hela året. Jaktförbudet mellan den 15 februari och den 15 april täcker förvisso en del utav den tid då suggor kan förväntas föra kultingar, men ingalunda hela tidsperioden. Med tanke på att kultingar huvudsakligen föds under en tidsperiod av fyra månader, är det även utanför jaktförbudstiden stor risk att suggor har kultingar som befinner sig i ett kritiskt skede.
Ett annat skäl att beakta vid jakt av vildsvin är suggornas inbördes rangordning i en grupp. Som nämnts ovan är det i regel den dominanta suggan som styr var och när en grupp söker föda och när en grupp brunstar. Om en sådan ledarsugga fälls kan detta leda till att kvarvarande suggor bryter den sociala grupperingen och etablerar nya hemområden. Detta kan innebära att spridningstakten påskyndas. Ett annat problem som kan uppstå om en ledarsugga fälls är att gruppen ändrar sina årliga rutiner för var de söker föda, placerar sina daglegor samt sina grisningsplatser.
För att effektivare kunna planera för utfodring och åtling, grödoskydd samt jaktliga aktiviteter är det bra ha god kunskap om vildsvinens lokala vanor.
Beteenden
Fodertillgången är en viktig faktor för var och när vildsvinen spenderar sin tid. Är fodertillgången god begränsas inte bara vildsvinens arealbehov utan också den aktiva tiden som de använder till födosök. Med den utfodring och åtling som sker på de flesta håll i landet är vildsvinen huvudsakligen aktiva under 6–10 timmar per dygn. Resterande tid vistas de i och vid sina daglegor. Där födotillgången är knapp tvingas vildsvinen att vara aktiva så gott som hela dygnet med undantag för kortare vilopauser. På de platser vildsvin jagas är de nära nog alltid aktiva under natten om födotillgången är god. Under en aktivitetsperiod förflyttar sig vildsvinen mellan daglegan och någon födokälla. Avstånden som en vildsvinsgrupp kan tillryggalägga under en natt beror på i vilken grad som födobehoven tillgodoses vid en foderplats eller annan födokälla. Radiosändare på vildsvin visade att de förflyttar sig mellan 1–16 km under en aktivitetsperiod. Under en aktivitetsperiod kunde konstateras att flera olika foder- eller åtlingsplatser besöktes på olika jakträttsområden. Konsekvensen blir att jägare inom flera jakträttsområden ges möjlighet att jaga samma vildsvinsgrupp. Detta försämrar möjligheterna till ett kontrollerat uttag om jägare och markägare inte samarbetar inom ett större förvaltningsområde. En annan konsekvens som vildsvinens stora rörlighet får, är att man lätt kan överskatta antalet vildsvin om inte räkningar samordnas.
Vildsvinen justerar till viss del sina aktiviteter utifrån rådande säsong och väderlek. Under normala omständigheter är vildsvin mycket skygga. Lokala populationer som utsätts för jakt kan vara extremt vaksamma. Vildsvinen förlitar sig främst på luktsinnet och sin goda hörsel, och därför kan de justera sina förehavanden beroende på de omständigheter som råder. Vid stilla eller blåsigt väder blir vildsvinen mer försiktiga. Likaså när luftfuktigheten är låg. Rådande lufttemperatur och snöförhållande påverkar också vildsvinens beteenden. Troligtvis beror dessa på avvägningar mellan energiförluster till följd av födosöket och förväntad framgång i födosöket. Vid kall väderlek och besvärliga snöförhållanden verkar vildsvinen minimera energiförlusterna genom att begränsa sina aktiviteter.
Källa: www.lrf.se
Läs mer om vildsvinens social struktur och beteenden