VILDSVINENS LIVSMILJÖ

Vildsvinet har ett par egenskaper som särskiljer det från övrigt jaktbart vilt i Sverige. Den ena egenskapen är att suggorna (hondjuren) bildar sociala grupper (se nedan) och den andra är att vildsvinen är så kallade generalister. Att vara generalist är att vara allätare. Det som främst karaktäriserar allätare är att de kan anpassa sig till många olika typer av livsmiljöer och därför kan man inte enkelt förutsäga var vildsvin kommer att finnas. Den avgörande faktorn är tillgången till föda och hur den fördelas både geografiskt och tidsmässigt. Vildsvinens födoval beror till stor del på vad som finns.

Vildsvin är till största delen vegetarianer och generellt utgör vegetabilier 90–95 %av deras födoval. Födotillgången för vildsvinen i Sverige påverkas till mycket stor del av den utfodring som sker, vilken
i sin tur styr valet av livsmiljö.

Vildsvin har blivit avsiktligt utsläppta på många platser i landet. Vildsvinen finner en stor del av sin föda genom att böka upp marken.

Förutom tillgång till föda är skydd en viktig faktor för vildsvinens överlevnad. Vem kommer att producera flest kultingar – den som sätter födomängdsintaget främst eller den som prioriterar skyddet mot att falla offer för en predator (rovdjur, jägare)? Svaret på frågan är att det kommer att bero på hur stor risken är för att dö på grund av predation . Möjligheterna till att kunna söka föda på ett säkert sätt beror på habitatets struktur dvs. hur födokällor är fördelade i förhållande till skyddande vegetation. Därför kommer vildsvinen att föredra att vistas i miljöer där det finns både tillräckligt med föda och bra skydd mot predatorer. Den miljön hittar man där jordbruksmarker möter skogsmarker.

Prioriterade mijöer

Studier av vildsvin i Södermanland visar tydligt hur vissa miljöer prioriteras av vildsvin. Självklart måste man här lägga till betydelsen av hur utfodringsstationer och åtelplatser är placerade och i vilken omfattning foder erbjuds vildsvinen.

Den skyddande effekten av omgivande vegetation är inte bara viktig för var vildsvinen väljer att söka föda utan också var de placerar sina daglegor. Till stor del undviker vildsvinen större öppna ytor även när de förflyttar sig mellan daglegor och platser för födosök. När det gäller daglegornas placering är vegetationens slutenhet av avgörande betydelse. Typiska miljöer för detta är större områden med bladvass och bestånd av ung granskog. I ett område där förekomsten av bladvassbevuxna områden inte var så hög var betydelsen av förekomsten av ung granskog slående.

För drygt 90 % av legorna utgjorde unggran 60 % av trädslagsblandningen och vegetationens slutenhet där var trefaldigt tätare i jämförelse med den omgivande miljön.

En relevant fråga att ställa sig är om förvaltningen av vildsvinspopulationerna är svårare i vissa typer av miljöer. Forskning som belyser detta problem saknas. Eftersom vildsvinet lätt anpassar sina vanor utifrån givna förutsättningar kommer man att i framtiden få allt mer erfarenheter om hur olika typer av miljöer nyttjas. Därför är det viktigt att ta reda på hur vildsvinenen agerar i den lokala miljön och vilka säsongsmässiga vanor de har. Generellt kan man på landskapsnivå förutse att både effekterna och förvaltningen av vildsvin i brutna miljöer kommer vara mer krävande jämfört med mer homogena block av skogs- och jordbruksmarker.

Källa: www.lrf.se

Läs mer om vildsvinens hemmiljö