Vildsvinens reproduktion och överlevnad

Vildsvinet är en art som har hög potential att föröka sig. Inget annat djur i motsvarande viktklass i den svenska faunan producerar lika många avkommor per år. Detta gör att vildsvinspopulationerna snabbt kan växa sig stora, vilket är ett faktum som man måste vara väl införstådd med inom förvaltningen. En annan egenskap att ta hänsyn till är att vildsvinen har en osedvanligt utdragen  föryngringsperiod, vilket ställer större krav på jakten eftersom jakttiden överlappar föryngringstiden. Jakt står för den absolut största andelen av dödligheten hos vildsvinen, vilket innebär att det är jakten som kommer att ha störst enskild inverkan på populationsutvecklingen.

Reproduktionscykel
Vildsvinens reproduktionscykel startar med en brunstperiod som i huvudsak sträcker sig mellan september och januari. I södra Sverige ligger brunsten i allmänhet en månad tidigare jämfört med mellersta Sverige. Suggorna i en vildsvinsgrupp synkroniserar brunsten så att kultingarna föds samtidigt. Suggor som missar att synkronisera brunsten kan i regel inte ta del av några gemensamma vinster i form av försvar och födosök eftersom deras kultingar skiljer sig från övriga när det gäller förmåga och behov. Den viktigaste vinsten med synkroniserad födsel är det gemensamma försvaret mot rovdjur. En betäckt sugga är dräktig i 120 dagar och hon föder sina kultingar i ett bo. Bona förlägger suggorna på väl skyddade platser. Ofta ser de ut som hyddor och byggs av växtmaterial som finns tillgängligt i grisningsområdet. De nyfödda kultingarna vistas i boet men allt eftersom deras förmåga att förflytta sig ökar blir de allt rörligare. Kultingarna diar i ungefär två månader och övergången från di till fast föda sker successivt. När kultingarna nått tillräcklig mobilitet men fortfarande är beroende av di får de följa med vid suggans födosök. Under tiden som suggan äter placerar hon kultingarna på en väl skyddad plats. På grund av detta beteende är risken stor att en sugga inte anses vara kultingförande och fälls. Det är därför viktigt att jägaren förvissar sig om att suggan inte har dragna
spenar innan något skott avlossas (se ovan). Kultingarna blir könsmogna vid 10 månaders ålder (figur 10). Vid denna tid sker en viktig förändring i gruppen. Galtkultingarna motas då bort från gruppen medan suggkultingarna blir kvar. Under den första tiden vistas galtkultingarna i samma hemområde men när brunstperioden inträder blir galtkultingarna bortkörda av de vuxna galtarna. Ofta ger sig unggaltarna iväg långt bort från området till platser där det inte finns några etablerade suggrupper. Där kan de sedan stanna för att växa till i storlek. Senare när storlekstillväxten
avtagit återvänder de ofta till samma område för att försöka etablera sig som reproducerande vuxna galtar.

Reproduktionstid
Vildsvinen avviker även från det generella mönstret för andra arter i motsvarande viktklass med en snäv säsong för sin reproduktion. Huvudparten av kultingarna föds under våren men man kan samtidigt
konstatera att vildsvinen kan ha kultingar när som helst på året. Ungefär 85 % av alla födslar sker under februari till och med maj i mellersta Sverige och januari–maj i södra Sverige.

Jägare måste därför vara observanta på kultingförande suggor under hela året eftersom det inte går att garantera en säker tid utan reproduktion. Det finns också en tendens till en liten ansamling av födslar i augusti– september. Denna beror inte på att det finns suggor som är genetiskt destinerade att föröka sig under denna tid utan på ombrunstning. Ombrunstning sker för att de antingen tidigt har förlorat sina kullar eller att de bara fått en kulting som dödas för att ge plats för en ny större kull. Normalt anpassar en organism sin reproduktion så att avkomman föds när tillgången till föda är som bäst. Att vildsvinen verkar avvika från detta mönster kan bero på den omfattande utfodring som åtminstone har skett tidigare. Utfodringen var så omfattande att den naturliga säsongsvariationen i födotillgång blev av underordnad betydelse. Man kan därför misstänka att detta har påverkat fördelningen av vildsvinens reproduktionstid. Detta skulle i så fall medföra att man kan förvänta sig en
mer vidsträckt föryngringstid eftersom kultingöverlevnaden inte begränsas i samma omfattning som under naturliga omständigheter då födotillgången är säsongsberoende.

Åldersfördelning och reproduktionstal
Vildsvin har, som nämnts tidigare, en hög reproduktionsförmåga. Kullstorleken är relativt lika över åldersklasserna och ligger i genomsnitt på drygt fyra kultingar per sugga och år. Variationen i andelen suggor som blir dräktiga är dock stor, särskilt hos de yngre djuren. Därmed blir den genomsnittliga kullstorleken mindre i de yngsta åldersklasserna. För att veta vilken betydelse de olika åldersklasserna har för reproduktionen måste man ha kunskap om åldersfördelningen.

Med kunskap om nuvarande reproduktionsbidrag och nuvarande dödlighet går det att beräkna populationstillväxten. Baserad på data från Södermanland är den genomsnittliga tillväxten där 13 % (R0=1,13) vilket innebär att populationerna i genomsnitt kommer att fördubblas drygt vart sjätte år.

Överlevnad och dödlighet
Överlevnaden hos vildsvinen i Sverige, separerat mellan kön, som påtalades ovan, är jakt den vanligaste dödsorsaken bland vildsvin i Sverige. Till en viss del beror detta på att förekomsten av de
rovdjur som har vildsvin som byte än så länge förekommer i mycket begränsad omfattning i vildsvinens utbredningsområde. Därför är det jakt som kommer att spela störst roll för hur man vill förvalta och styra populationer. Effekterna av nuvarande regelverk är att främst unga galtar jagas. Eftersom vildsvinen har ett polygynt reproduktionssystem (de lever inte i par), innebär det att tillväxten inte påverkas negativt.

Källa www.lrf.se