Vildsvinens hemmiljö

I avsnittet ovan nämndes betydelsen av hur tillgången till föda fördelas tidsmässigt och geografiskt beroende på var vildsvinen kommer att finnas. Lägger man också till betydelsen av i vilken omfattning födoresurserna förekommer och med vilken frekvens som dessa förnyas samt hur många vildsvin som finns i ett område går det att få en uppfattning om hur stora arealer som enskilda vildsvinsgrupper kommer att nyttja som hemområden. Dessutom kommer tillgången till vatten och skydd, gruppstorlek och graden av predation att inverka på hemområdenas storlek.

Forskning från Sverige och andra länder visar att storleken på vildsvinens hemområden varierar mellan 100 och kanske så mycket som 10.000 hektar. Dessutom varierar hemområdenas storlek mellan könen. Generellt sett har galtarna större hemområden än suggorna, vilket kan tyckas vara märkligt eftersom galtarna större delen av sitt liv huvudsakligen lever solitärt. Detta beror på det   reproduktionssystem som vildsvinen har, där galtarna inte deltar i vården av kultingarna utan enbart försöker maximera antalet reproduktionstillfällen.

I Sverige visar studier på att hemområdesarealerna tenderar att vara något större i Södermanland (Svenska Jägareförbundet och Göteborgs universitet) i jämförelse med Skåne (Statens  lantbruksuniversitet- Umeå). Denna avvikelse skulle kunna bero på en mer fragmenterad habitatsstruktur och högre populationstäthet i Skåne. Jämförs hemområdesstorlekarna för svenska vildsvin med länder där den geografiska expansionen har stagnerat verkar hemområdesarealerna minska med ökad täthet av vildsvin.

I ett förvaltningsperspektiv är hemområdena för suggorna mest relevanta att beakta. Ett grupphemområde avser den areal som en suggrupp nyttjar över tid och rum. Arealbehoven varierar men den nuvarande utfodringen som sker i Sverige verkar ha störst betydelse för hur stor areal en grupp suggor kommer att nyttja.

Man brukar skilja på att presentera hemområden och kärnområden. Kort sagt kan man säga att ett hemområde beskriver det område där en vildsvinsgrupp kan påträffas medan kärnområdet beskriver var en vildsvinsgrupp oftast befinner sig. I Södermanlandsstudien varierade arealerna för grupphemområdena mellan 700 och 2.000 hektar och arealerna för deras gruppkärnområden mellan 200 och 600 hektar. I genomsnitt var grupphemområdena drygt tre gånger större än gruppkärnområdena. Räknar man med att en genomsnittlig fastighet är runt 50 hektar stor i Götaland, skulle man med de hemområdesarealer som nämns ovan i ge-10 

Suggorna bygger ofta ett bo där de föder sina kultingar. Kultingarna diar suggan i ca två månader. Suggorna delar på omvårdnaden av kultingarna.

Källa: www.lrf.se