Jaktmetoder

Smygjakt-Pürsjakt

I teorin den enklaste och mest naturliga jaktmetoden,där jägaren smyger sig på bytet och i lugn och ro avlossar ett välriktat dödande skott. Metoden ställer dock höga krav på god kännedom om såväl markernas beskaffenhet som viltes vanor. Att smidigt kunna förflytta sig i terrängen, och vara medveten om vindriktningens betydelse och ha förmågan att lugnt avge välriktade skott eller avstå, är helt nödvändigt. Smygjakten ger även jägare med tillgång till endast mindre jaktmarker god möjlighet till spännande jakt och är en av de minst störande jaktmetoderna. I stort sett allt vilt går att smygjaga, även om man i första hand tänker på rådjur, älg och annat klövvilt så smygjagas även fågel och räv. Det är under morgon och kvällstimmarna när viltet normalt är i rörelse som smygjakten är mest lyckosam. Viktigt är att man har tillgång till en rutinerad spårhund för eventuellt eftersök.

Vaktjakt

Innebär att jägaren i förväg har placerat sig på en plats där viltet förväntas dyka upp,vid kända betesplatser, boplatser eller passager. Ofta kombineras vaktjakt och smygjakt.Jägaren måste känna till varifrån djuren väntas komma och därifrån placerat sig på lämpligt skotthåll, utom synhåll från viltet. Ett jakttorn har stora fördelar i detta sammanhang, dels får inte djuret vittring på samma sätt och dels stoppas ett skott avlossat därifrån snabbt upp när det tar i marken.

Vakjakt-Åtelskytte

Vakjakt innebär att jägaren sitter tyst och dold i väntan på att ett vilt skall visa sig i skjutläge. Oftast sker vakjakten nattetid. Ett undantag är vakjakt på råbock som sker i gryning och skymning. Vakjakt bedrivs på många olika vilt, till exempel vildsvin, rådjur och räv. Normalt sett används kulvapen vid vakjakt. Kalibern bestäms utifrån det villebråd man avser fälla. Vanligen sitter jägaren i ett jakttorn vid vakjakt. Vid viss vakjakt används åtel (räv, vildsvin), men den korrekta benämningen på detta torde då vara åteljakt

Lockjakt

Då olika vilts läten efterhärmas vid lockjakt är det hörseln som påverkas. Vid vissa former av jakt på fåglar kan vettar och bulvaner användas, och då påverkas viltets synintryck. Även påverkan av luktsinnet kan användas vid jakt, vilket kan vara fallet då åtel används vid jakt.

Uppsprångsjakt

På barmark går jägaren i sick-sack över marken och försöker skjuta de harar som springer upp inom skotthåll, det är företrädesvis hare som jagas på detta sätt, en förutsättning är också att marken är relativt hartät. På snö försöker jägaren följa harspåren och skjuta i uppsprånget från legan, det blir då en form av spårjakt. Mård kan också jagas på detta sätt.

Drevjakt

Drevjakt är en av flera metoder att bedriva jakt på vilt. Drevjakt förekommer både med och utan jakthundar. Vid älgjakt går drevkarlar i bredd, i en drevkedja, för att driva viltet mot väntande passkyttar i en skyttekedja. Metoden kan även användas för jakt på vildsvin. En liknande metod vid småviltjakt är klappjakt. Mycket ovanligt i modern tid , en ensam hundförare som driver älgen mot såtet där passskyttar väntar är det vanligaste. En ensam jägare kan använda en drivande hund som spårar viltet och med drevskall driver det mot skytten. Sådan jakt bedrivs på diverse småvilt samt rådjur och ibland hjort. Denna jakt har likheter med jakt med stötande hundar som även kallas kortdrivande och där hundarna hela tiden arbetar i jägarens närhet.

Klappjakt

Klappjakt är en form av drev, främst efter småvilt. En kedja av drevkarlar driver djuren framför sig genom att klappa händerna eller använder särskilda träplattor, så kallade klappträn, mot varandra, därav namnet. Man kan även använda harskramla, slå med torra grenar mot trädstammar etc. Klappjakten är mycket intensiv eftersom många djur samtidigt och i hög hastighet kommer springande fram mot skyttarna. Klappjakten kräver därför stor disciplin av skyttarna för att de inte ska utgöra en fara för drevkarlar och andra skyttar. Klappjakten, vilken är mycket effektiv, har kritiserats för att gå för hårt åt de enskilda djurarterna.Vid klappjakt används enbart hagelgevär av kaliber 12, 16, 20 eftersom jakten bedrivs på korta avstånd. Det är en fördel att ha en trångborrad hagelpipa eftersom det blir en mer kompakt svärm av hagel som kommer i ett stort antal mot djuret för minska lidandet för djuret.Hundar som traditionellt används vid klappjakt är retriever.

Skallgång

Drevjakt och klappjakt kan även kallas skallgång. Förr var detta en del av bondebefolkningens plikter, då de med rop och oväsen, till exempel med harskramlor, drev viltet mot de utposterade jägarna.

Tryckjakt

Tryckjakt innebär att någon eller några lugnt och försiktigt motar - trycker ut, viltet mot i förväg utplacerade skyttar. Skyttarna som tyst och helst i motvind har placerats ut på noga utvalda pass vid kända passager,måste vara noga med att inte röja sin närvaro. Eftersom djuren som kommer sällan är hårt skrämda upptäcker de lätt en skytt som inte står stilla eller är tyst. Tryckaren kan gärna ha hund i koppel med sig för att lättare lokalisera djuren och även senare vid ev. eftersök kan hunden komma till användning. Denna stillsamma och för djuren föga skrämmande jakt är både effektiv och jägarmässig och bedrivs främst efter hjortdjur men också efter räv. S.k.lapptyg kan ibland användas för att förhindra att viltet passerar ej besatta pass. Lapptyget är ca 20x30 cm stora tygbitar som med jämna mellanrum fästs på en lina. Lapptyget ska sättas upp i djurets ögonhöjd och placeras så att det i god tid upptäcks av djuret som kan vika av från den tänkta kursen. Lapptygets slutpunkter brukar vara goda pass, men man måste komma ihåg att djuren snabbt vänjer sig, och genast ta ner lapptyget när jakten är avslutad.

Ställande hund

Ställande hund används främst på älg men också grävling. Hunden, ofta en gråhund eller spets, får det jagade djuret att stanna och skäller sedan ståndskall medan jägaren smyger sig fram. Det bör vara endast hundföraren som får smyga sig fram och skjuta den älg som hunden ställt, detta av säkerhetsskäl. Grävlingsjakten bedrivs under kvällarna när grävlingen är ute på sitt näringssök, hunden som får söka fritt ställer grävlingen och genom ståndskallet hittar jägaren lätt platsen.

Stående fågelhund

Stående fågelhundsöker mot vinden i långa slag och markerar med fast stånd var fågeln finns. Vid kommando går hunden efter skott och letar reda på bytet och tar det till jägaren. Detta ställer stora krav på hundens dressyr och samarbetsvilja.

Trädskällare

Trädskällare agerar som ställande hundar men här befinner sig villebrådet uppe i träden, ekorrar eller mård samt fågel.

Stötande hund

Stötande hund kan användas på så gott som allt vilt. Hunden ska söka rätt på viltet och stöta fram det utan att förfölja någon längre sträcka. Vid jakt med stötande fågelhund springer hunden i sick-sack mot vinden inom hagelbössans räckvidd.

Ledhund

Hunden leds i lina genom markerna och hjälper jägaren att lokalisera viltet, oftast älg. Ställer stora krav på jägaren som måste känna sina marker väl men också på hunden som måste vara väldresserad och lugn utan att förivra sig när den visar jägaren fram till älgen.

Grytjakt

Grytjakt är jakt i gryt med hjälp av en grythund, eller vid grytjakt på kanin, med hjälp av en tamiller. Det vilt som jagas är i första hand olika små predatorer, exempelvis räv, grävling samt mårdhund.
Vanligast är att man använder någon form av terrier för att bedriva jakten, men även taxar är vanligt förekommande grythundar. Det har även förekommit att man har bedrivit grytjakt på kanin, och då har tamiller använts. Denna jaktform har en lång historia, men den torde numera utövas i en högst begränsad utsträckning.

Drivande hund

Drivande hund arbetar självständigt ofta på nattgamla spår, tar upp viltet och förföljer det under skall. Främst är det räv och hare som jagas men också kanin, rådjur och annat klövvilt.

Jakt med vettar och bulvaner

En bulvan är en konstgjord fågel som lockar fåglar till skotthåll för jägaren. Till kråkor och måsfåglar t ex används uvbulvaner mot vilka mås och kråkfåglarna går till attack nära där jägaren sitter dold i ett gömsle. Vettar är bulvaner på vattnet som lockar sträckande sjöfågel att slå på vattnet inom skotthåll för den gömde skytten.

Sträckjakt

Sträckjakt är en jakt på sjöfågel som bedrivs från öar, kobbar och skär. Man sitter väl dold och väntar på att änder och gäss ska komma dit. Man använder så kallade vettar som man sätter ut för att locka fåglarna att komma dit eftersom fåglarna oftast bildar flockar. Man använder apporterande hundar (retrieverraser och spaniel, wachtelhund samt den tyska jaktterriern) för att få in de skjutna fåglarna upp från vattnet. Jakten kräver en apporterande hund enligt lag.

Fällfångst

En fälla är ett redskap som i samband med jakt används för att döda eller fånga in djur. Det finns två huvudtyper av fällor, dödande och de som är avsedda att fånga djuren levande. Med fällfångst menas jakt med hjälp av fällor. Vittjning är en kontroll av en fälla där man tar hand om fångsten och/eller återställer fällan. För att få jaga vilda djur med hjälp av fällor krävs är att man har jakträtten på det område fällan sätts ut och att man har betalat statligt jaktkort. Själva avlivningen av fångat vilt betraktas ej som jakt. Man får endast använda av Naturvårdsverket utprovade och godkända fällor.

Skyddsjakt

Skyddsjakt är en benämning på jakt som bedrivs för att förebygga skador av vilt. Under skyddsjakt får även djur som är fridlysta, eller djur för vilka jakttiden inte är inne jagas, om de förutsättningar som anges i lagstiftningen är uppfyllda. Några exempel från Sverige: Naturvårdverket eller länsstyrelserna kan besluta om skyddsjakt om viltbeståndets storlek innebär att det finns påtagliga risker för trafikolyckor eller viltskador. Den som har jakträtt får (utan beslut enligt ovan) bedriva skyddsjakt på vissa djurarter som anges i Jaktförordningen när det är nödvändigt för att förebygga skador. För flera arter är sådan skyddsjakt endast tillåten en del av året. För andra arter, till exempel råttor och vildkanin samt vissa måsfåglar vid flygplatser är skyddsjakt tillåten hela året. Också den som har gård, trädgård eller handelsträdgård men saknar jakträtt får bedriva skyddsjakt. Om något av rovdjuren björn, varg, järv eller lo angriper ett tamdjur (eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp) får tamdjurets ägare eller vårdare döda rovdjuret under vissa förutsättningar, bland annat att det inte räcker att skrämma bort rovdjuret. Skyddsjakt regleras i Sverige i Jaktlagen 7-8 § och Jaktförordningen 23-29 §.